Den gick av

Finn ett fel

Idag bestämde jag mig för att rida bort till området runt Tokarp, det finns ju massa roliga ridvägar där! Eller ja, om man kommer ihåg vägarna så finns det massor av roliga ridvägar... Jag insåg att det var väldigt längesedan jag red på Tokarp(bortsett från dressyrspecialen då), för jag kunde inte komma ihåg vart stigarna och vägarna tog vägen. Jag kände igen mig överallt, men kunde inte välja en väg och veta vart jag skulle komma ut, fruktansvärt irriterande!

Jag hamnade i alla fall på ängarna, vägen dit kunde jag i alla fall. Sen red jag jag runt där ett tag och ställde igenom honom på åttvolter, samt travade låångsamt i nedförsbacken(i eftergift). Han var hur fin som helst! Galopperade även ganska mycket på vägen dit och det gick förvånansvärt bra faktiskt! I form med lös graman! På ängen blev han pigg, men det gick fint ändå!

När jag skulle hem så tänkte jag att "den här stigen blir nog bra, vi chansar!" och det fungerade, men som jag skrev tidigare, jag trodde verkligen inte att jag skulle komma dit jag kom.. Vilsen!

I alla fall.. Mitt i skogen, när vi var som längst hemifrån och skrittade på halvlånga tyglar så snubblar Donatello till, det blir ett ryck i tygeln och sen helt löst, gramanen gick av!!! Stackars gramantygeln! Imorgon får jag svänga förbi Hööks på hemvägen, för Ellen ska träna för Jenny och vill ha med en gramantygel. Så det är väl bara att skynda sig dit och fixa en. Och den här gången köper vi en helt i läder, ingen konstig delad variant med både läder och "rep". Det ska även bytas boots(igen) och köpas foder.

Red med den i handen en bra bit innan jag insåg att det blev mycket lättare att rida om jag knöt den runt midjan, smart Mony....