Western VS Engelskt?

När jag kom hem från jobbet idag somnade jag nästan, men jag hade bestämt mig för att åka till manegen och träna så det var väl bara att göra så. Tanken var att åka ganska direkt efter att jag kommit hem, skulle bara äta lite först. Jag slutade 15.00 och var i manegen 19.00... Jag somnade på soffan....

I manegen var det redan fyra andra ekipage, tre dressyrryttare(eller två utav dem hade nog hoppsadel, men de hoppade inte utan tränade "på marken") och en westernryttare. Medan jag skrittade fram passade jag på att kolla in likheter och skillnader mellan dressyrryttarna och mannen som red western. Likheterna var väl ganska många, allt ifrån eftersträvan för att få rätt form på hästen, takt, tempo och så vidare. Skillnaderna var lättare att se. För det första var det utrustningen, engelsk sadel/westernsadel, hjälm/mössa, vanliga sporrar/typiska westernsporrar(de med ett snurrande taggigt hjul) och så vidare. Jag hade velat ha en westernsadel, de ser så fruktansvärt bekväma ut!

Men största skillnaden som jag har märkt, inte bara idag utan så länge jag haft manegekortet är nog ridvägarna. Westernryttarna rider mycket friare utan att hålla sig på en direkt volt eller annan ridväg på ridbanan. Det svåra med det är att man aldrig vet vart de ska.. Han som red idag höll som tur var oftast till höger och "följde ridbanans regler" vilket inte alltid alla(oavsett gren) gör. En gång var jag med om en westernryttare som använde mig och Donatello som någon sorts kon(eller ko kanske? ;)) och red runt oss väldigt nära och inte bara ett varv utan flera. Jag blev så chockad så jag kunde inte ens med att säga till henne. Tur att jag har en häst som inte sparkar när någon kommer nära, för hon red bokstavligt talat in med sin häst i rumpan på Donatello.

Det här inlägget blev jättekonstigt känner jag nu när jag läser igenom det, det låter jättefientligt mot westernryttarna.. Men så är det verkligen inte, hade jag haft pengar och lite mer kunskap så hade jag gärna tagit lite lektioner i westernridning och framför allt skaffat en sådan sadel! Jag har ridit i en sådan en gång ch det var det mest bekväma någonsin! Men ja, jag ville bara få fram att trots olikheterna så har ryttarna, oavsett vilken gren de sysslar med, ganska mycket gemensamt. Ofta mer gemensamt än vad man kanske kan tro.

Älskade hästen! Vad skulle jag ta mig till utan dig?!

Hur gick det för oss då? Jodå, idag var Donatello fantastisk och vi gjorde fina galoppfattningar och vid avbrotten från galoppen så drog han inte upp huvudet och kom ur form utan jag lyckades att rida så att han gjorde fina avbrott utan att bli stressad av att vilja galoppera mera. Så ja, det gick finemang idag!