Så kom regnet

Jag hann att sitta upp, skritta något varv och sen kom regnet. Det var då själva fan! Jag kände väl att det hängde i luften, men det gick snabbt från inget regn till störtskur. Jag tog några språng på detta hindret och sen fick det räcka, jag ville inte riskera att gå omkull på grund av blött och halt gräs. Han var taggad till tusen, som vanligt, men tog det ändå förhållandevis ganska lugnt.

Nu sitter jag på altanen och är ganska sur över regnet, inte bara för att jag inte kunde hoppträna utan också för allt jobb jag la ner på att bära fram hinder. Jag plockade fram en studs på tre hinder och det som syns på bilden. Studsen han jag bara hoppa en gång och insåg att jag hade fel avstånd mellan bommarna. Eller så kom han bara jättefel in, för mittenbommen flög. Jag brydde mig inte om att fixa till det utan satsade som sagt istället på att få några hopp över enkelhindret.

Bättre lycka nästa gång!